Om att gå på skrivarskola och bli kritiserad för det i media. 
Kan man lära sig att skriva? Den frågan ställdes i en debattartikel som publicerades i en norrländsk landsorttidning våren 2005 när jag och mina klasskamrater på en skrivarutbildning i Skåne just hade skickat ut vår antologi till bibliotek, journalister och andra runt om i Sverige.
Skribenten i debattartikeln var mycket upprörd. Det går minsann inte att lära sig att skriva. Det var denna antologi ett tydligt tecken på. Skrivförmåga är något som man föds med och har i blodet. Alla dessa skrivarutbildningar som skjuter upp likt ogräs ur marken – de krossar bara unga människor med författardrömmar, ruinerar dem, lurar dem och ger dem falska förhoppningar om att bli den nya tidens Shakespeare, Dostojevskij eller Strindberg. Kontentan av denna debattartikel var: Lägg ner landets skrivarskolor, du kan inte lära dig att skriva i en skolbänk och sluta dröm om att bli författare – du kommer ändå inte att lyckas.
Men jag gick inte på en skrivarutbildning för att bli författare. Jag gick där för att utveckla mitt skrivande, få några års möjlighet att bara ägna mig åt det som jag älskar mest samt att få den unika chansen att få ta del av andra människors skrivande, komma med konstruktiv kritik och bli konstruktivt kritiserad. Det var först flera år efter att jag slutat på utbildningen som drömmen om att bli utgiven på allvar grep tag i mig. Än har jag inte blivit författare. Än har jag inte ens skickat in någonting till något förlag även om jag vid skrivande stund arbetar stenhårt för att göra det – någon gång.
Var kommer denna förutfattade mening om att alla som går på skrivarskolor nödvändigtvis har en dröm om att bli författare? Ett brinnande intresse eller en passion för något måste väl inte nödvändigtvis resultera i en produkt som går att ta del av i det offentliga?
Sedan jag slutade på den där skrivarutbildningen för åtta år sedan har jag aldrig ångrat att jag gick där, aldrig ångrat att jag lånade pengar för att gå där. Nej, det är faktiskt bland de roligaste jag någonsin gjort. Om jag lärt mig skriva har jag ingen aning om. För vem bestämmer om jag kan skriva eller inte? Själv tycker jag ju att jag kan det hyfsat bra men att jag kan bli bättre. Men för att bli utgiven är det någon annan som ska avgöra om jag kan skriva eller inte, om det jag gör är tillräckligt kommersiellt gångbart och intressant nog att vilja trycka. Vad en förläggare på ett förlag i slutändan tycker om min text eller inte har inte alls någonting att göra med skrivarskolans vara eller icke vara.

Jag och min klasskamrat och vän på en skrivarresa i Budapest våren 2005.
Strunta i vad skeptikerna har att säga. Följ din dröm och fortsätt skriva oavsett om du skriver för dig själv, för någon annan eller för bådadera!
Foto typewriter: iStock
Foto i Budapest: Rickard Örtegren
Tips på skrivarutbildningar som jag hört ska vara bra.
- Nordens folkhögskola. Biskops Arnö.
- Fridhems folkhögskola.
- Skurups folkhögskola (har själv gått den)
- Österlens folkhögskola
- Författarskolan i Lund (Lunds universitet)
- Litterär gestaltning – Akademin Valand. Göteborgs Universitet
Lista med skrivarkurser på folkhögskolor i Sverige