Hela lägenheten full av papper

Över hela mitt hem ligger den utspridd. imageMin roman som jag stundtals älskar – stundtals hatar, mitt evighetsprojekt och min källa till både glädje, kreativitet och oro. Häromdagen frågade jag mig själv: vad är det på TV ikväll? En fråga jag inte ställt på månader för jag har, utöver nyheterna, inte haft varken lust eller tid att unna mig ett teveprogram men när jag väl slog på dumburken den kvällen visades det givetvis inget kul…

Regnet smattrar mot rutan…

imageMedan jag jag ligger här och redigerar i en säng på landet. I horisonten mullrar åskan som ett krig. Det får mig att tänka på alla som dött och dör just nu, i ett bombanfall, en raketattack, på människor som aldrig ska vakna upp igen, på liv som slås i spillror, hus som raseras, aldrig ska byggas upp igen, på ännu ett hjärta som slutar slå, ännu en grav som måste grävas, på de som går in i gränder för att söka skydd, när det inget skydd finns att få.

Romanen är med mig överallt…

på stranden och i tunnelbanan, på picknicken och utflykten, frukosten och lunchen.bild(11) En bunt papper på trehundra sidor som när de spottades ut ur skrivaren såg fräscha och välstrukna ut har nu förvandlats till något som mest liknar en C-uppsats där författaren i fråga sliter sitt hår av frustration.

För några dagar sedan blev jag ”klar” med min roman men att säga att den är klar är långt ifrån rätt för just nu känns det som den aldrig kan bli klar för det är som om jag sågar sönder den i tusen bitar, sågar sönder mig själv i tusen bitar.

Det känns som ett evighetsprojekt.

Överallt hittar jag fel och brister. Om det inte är dialogen som är för stel och platt så är det avsaknad av känslor hos berättarjaget eller brist på miljöbeskrivningar. Jag stryker och lägger till. Gör noter och kladdar i marginalerna. Men jag antar att det är så det ska vara, att det här är en del av njutningen även om det stundtals känns plågsamt, meningslöst och hopplöst.

Mitt huvud sprängs av alla tankar och idéer.

Jag måste hålla ut. Skriva om, stryka och lägga till. Gå in i mina karaktärer igen, bli mina karaktärer igen, fånga in dem, hålla i dem hårt för just nu känns det som om de rör sig i periferin, som om de retas med mig, håller sig undan och bara halvt ger sig till känna.

Från och med i dag är det en timmes redigering om dagen som gäller. Jag måste vara disciplinerad nu! Jag är inte den som ger upp…

(Å inte känns det bättre att parallellt med redigeringsarbetet läsa Donna Tartt som skriver som en… ja, jag vet inte vad…ett geni. Men jag har å andra sidan lagt märke till att hon triggar igång min inspiration riktigt ordentligt och håller glöden uppe)

Tack för att det finns sådana fantastiska författare!

To become a good writer you must be a good reader