Släktgård och gråtpåse

Någonstans på det småländska höglandet ligger det en 1700-tals gård med vitabild 1(4) knutar och snickarglädje. På den här gården arbetade mina förfäder hårt för att få det att gå runt. De slet med jorden och djuren, bad för bra väder så att skörden skulle bli bra och för att… ja vad hoppades de mer på? Vilka var de? Vad drömde de om? Hur skyddade de sig mot kylan när den kom? Mot mörkret som slukade dem om vintern? Hade de några hemligheter? Vad pratade de om vid middagsbordet? Jag vet inte så mycket om den här gården liksom jag inte vet vilka personer som bodde och arbetade på den men jag har hört att det ska finnas en hel del dokumenterat material bevarat någonstans. Material som kanske bara ligger och väntar på att få bli upptäckt någon gång. Fotografier, brev och dagböcker. Material som kanske kan ligga till grund för den fiktiva berättelse jag någon gång vill skriva om den här platsen och människorna som vistades på den. Något som är en aning sällsynt med denna gård är att den under majoriteten av tiden ägts och styrts av kvinnor. Vilka var dessa kvinnor? Hur såg deras liv och öden ut? Jag hoppas att jag någon gång kan få lära känna dem genom fotografier, brev, anteckningar och dagböcker. Jag hoppas att jag någon gång får möjlighet att skriva deras historia.

Till den här gården kom min farfar när han var i tjugoårsåldern. Han kom hit förbild 2(4) att arbeta eftersom hans släktingar behövde hjälp med skötsel av djur och mark. I drängstugan bosatte han sig tillsammans med sin något äldre bror. Vad pratade de om när de bodde där? Lagade de mat tillsammans på järnspisen som än idag står kvar? Drömde de sig ut i världen? Till andra platser än den här? När jag och min syster övernattar i den här stugan tittar vi på prylarna som än idag finns kvar, på en gammal sekretär som inte är helt olik den som spelar en central roll i min nuvarande roman, bläddrar i gamla tidningar och pratar om vilka människorna på tavlorna föreställer. Jag beundrar den vackra tapeten med papegojmotiven och får sedan veta att den inte alls har hängt där så länge. Hur såg väggarna ut när farfar bodde här? Var här lika ombonat och varmt som det är här nu eller var här kallt och trist?

Jag gillar att lyssna på släkthistorier. Jag inspireras av släkthistorier. Vid besöket på gården får jag höra en liten historia om ett barn som en gång bodde här. En dag köper sig barnet en gråtpåse för sin veckopeng (skrattpåsar och gråtpåsar var vanliga leksaker på femtiotalet och kom ursprungligen från Japan) och när barnet kommer hem sätter han igång att klämma på påsen så att den börjar att gråta och skrika. Ja, påsen gråter så högt att katten som är en ovanligt tröstande och empatisk liten missa förtvivlat försöker trösta det som hon tror sig finnas inuti den lilla påsen. Men inuti finns inte alls något litet knytte som behöver tröst utan bara modern teknik och mekanik. Tiderna förändras på gården och gör än idag.

Jag tänker ofta på min farmor och farfar som inte längre finns i livet. Jag tänkersmallboat på hur deras liv såg utan innan de träffade varandra och vilka omständigheter som ledde fram till att de möttes på den där andra gården utanför Västerås i Västmanland. På farmor som kom från en ganska välbärgad familj i Finland, på farfar som kom från en bondesläkt i Småland. Hur korsades deras vägar? Var det farmors dröm om att bli trädgårdsmästare som gjorde att hon sökte sig till den där gården där farfar arbetade som rättare? Var det slumpen eller ödet som tog henne dit över havet? Redan som fjortonåring började jag att intressera mig för min farmor och farfars liv. Jag intervjuade dem länge med tanken att någon gång skriva ner den historia som förde dem samman. Tyvärr gick alla anteckningar på något sätt förlorade men i minnet lever deras berättelser vidare.

Kommer alltid att göra.

garddjur

Djur gör mig glad!

Foto: Erika Sjöö

Stock photo (båten)

Nattanteckningar

Det är när jag går och lägger mig och lampan är släckt som tankar och idéer iblandnightmoon kommer till mig. Ofta kan det vara en till synes liten detalj som kan tillföra någonting extra till berättelsen jag jobbar med, en mening eller ett citat som känns klockrena. Jag sover alltid med mobiltelefonen nära till hands så att jag snabbt kan skriva ner det som kommer till mig innan det försvinner och blir till svart stoft i sömnens dvala.

När jag var yngre vaknade jag ofta om nätterna av en dröm, en idé eller en mening som jag bara var tvungen att skriva ner någonstans. Därför hade jag alltid ett anteckningsblock liggande nedanför sängen (anteckningsböcker som nu ligger begravda någonstans i ett källarutrymme och som jag inte vet om jag är så värst sugen på att leta fram). Nuförtiden händer det mig väldigt sällan att jag vaknar upp så där och jag kan ibland sakna detta fenomen.

bild(1)

Fragmentariska nattanteckningar.

Jag minns för några år sedan och jag vaknade upp mitt i natten av att jag hörde mig själv, i tanken, säga ett ord som inte finns. Jag tänker inte skriva ut ordet här eftersom det känns både lite heligt och hemligt på något vis. Det enda jag vet om ordet är att det är namnet på ett land eller en plats som inte finns och att jag någon gång kommer att skriva någonting som har med det här landet eller den här platsen att göra. Ännu är det ett väldigt outforskat ställe, ett suddigt drömlandskap som inte gett sig riktigt till känna ännu. Jag väntar på att få veta mer om det. Tids nog kommer det kanske till mig på ett eller annat sätt.

Glad midsommar vill jag passa på att önska er alla!

 

Vad är en slöjdorm?

Om att vakna upp med ett märkligt ord. sewingmachine

I dagarna ska jag börja planera för min nya roman som jag ska skriva i sommar. Jag ska åka till den landsort där handlingen utspelar sig, gå omkring där, fotografera lite, sätta mig ner någonstans och se om några nya idéer utöver de jag redan har kommer till mig. Jag ska börja skissa lite på ett synopsis.

I morse, kanske någonstans mellan dröm och vakenhet funderade jag på vad romanen ska heta. Det är inget jag brukar göra men just i morse gjorde jag det och det första ord som kom upp var slöjdorm.

Vad är en slöjdorm?

Jag tror aldrig jag skrivit ordet någon gång innan, ens sagt det och ändå får jag en stark känsla av att ordet är betydelsefullt för handlingen i berättelsen, som om det inte är en slump att det var just det ordet som kom till mig. Kanske kom det någonstans från mitt undermedvetna. Vem vet vad som rör sig i vårt undermedvetna.

Den första bild jag får i huvudet när jag tänker på en slöjdorm är ett barn som envist försöker att sy en orm i syslöjden men det går inte särskilt bra för nålen i symaskinen krånglar och sedan när bomullen ska fylla djuret så att det blir mjukt och gosigt åker den ut både här och där där nålen och sömmen missat att ta i tyget.

Ska jag googla ordet?

 Eller förstör jag någonting då?

Jag gör det. Kan inte låta bli. Men inte blir det många träffar på slöjdorm, knappt några alls. Jag får nog helt enkelt fundera vidare på vad en slöjdorm kan vara för något och på vilket sätt den kan ha betydelse i storyn.

Kanske kommer jag att använda mig av en slöjdorm – kanske inte. Kanske ångrar jag mig och syr någonting annat istället.

Foto: iStock

Passar på att länka till Debutantbloggen där en kille som snart ska ge ut en bok bloggar om hur han höll sitt skrivande hemligt.

Nu smäller det!